Lizzy the Lezzy - the L Word Special 2

Söta Lizzy the Lezzy tar sig an säsong 4 för er som gillade säsong 3 som jag postade för ett tag sen.

Insektsporr med Rossellini

Isabella Rossellini fick en förfrågan av Robert Redford att göra en serie miljövänliga och flashiga kortfilmer för SundanceChannel och valde således att knåpa ihop projektet Green Porno. Hon har skrivit, regisserat och gör själv rollerna som juckande spindlar och maskar. Very queer indeed. Jag tycker att klippet visar ett mycket grafiskt och stilsäkert approach,lite Ika i rutan nästan, det ska bli spännande att se resten av de åtta kortfilmerna när de läggs ut på nätet. Läs mer om Green Porno i dagens SvD.


Isabella Rosselini?

A Shot At Love With Tila Tequila

Tila Tequila, känd(?) playboybrud och bisexuell bachelorette, har bjudit in 16 straighta killar och 16 flator till sitt mansion som ska kriga för hennes gunst. "It´s bound to get crazy" säget Tila och slänger på Crazy med Britney Spears för att understryka. De båda grupperna är till en början helt ovetandes om Tilas bisexualitet utan tror bara att de har varandra att tävla mot tills det hela blir ett "battle of the sexes". Tila har på nåder tagit in tre lite mer butchiga tjejer trots att hon gillar lipstick-lesbians och mycket riktigt åker två av dem ut redan första avsnittet. Den tredje, Dani, håller sig däremot kvar och är den enda som inte är totalt utflippad utan lugn som en filbunke. Kan det vara så att de övriga kommer slå ihjäl varandra innan sista avsnittet har gått av stapeln, Dani stiger upp på tronen och dissar Tila för att hon är helt sjuk i huvet? Det vore roligt.

Serier som the Bachelor brukar vanligtvis ha svårt att pocka på min uppmärksamhet men detta koncept var lite för tasty för att missa.

PS. Serien verkar inte utmynna i ett vidare seriöst förhållande för Tilas del eftersom det redan finns en säsong 2 med samma människa, mohahaha. OBS, kolla inte på klipp 2 om du inte vill veta vem som vann i säsong 1! DS.

Mera potpurri åt folket!

Så ska orden skalla. Jojo, jag MaryAnn, har varit ute och sörfat på det stora nätet nu igen. Och som av en händelse ramlar jag allt som oftast över dessa bitterljuva collage av diverse kysscener som någon ihärdig flata har knåpat ihop. I denna video, Let me love you, har tillverkaren en politisk agenda som hon kopplar samman med snuttar från olika mainstreamserier som AllyMcBeal, Vänner (till dem känsliga - se upp för naken dam i hörnet) och OC. Hon har inte glömt den obligatoriska smörmusiken som plinkar i bakgrunden för att ge en extra hårresande känsla. Very funny. Se även min stora favorit The beauty of LESBIAN LOVE with an AGE DIFFERENCE twist. =)

Yep yep

Girls Girls Girls och dvd-tips (gästbloggat)

Den eminenta gästskribenten Maria Georgieva gör här ett återbesök och skriver om den svenska regissören Mai Zetterling - en ljuvlig och fräck kvinna som gjorde ljuvliga och fräcka filmer med Bergmans älsklingsskådespelerskor. Take it away Maria! //MA

I dagarna släpptes Mai Zetterlings långfilmsdebut Älskande Par (1964) på dvd. Jag brukar ibland le stort och säga: ”Mai är den svenska ny-guldålderns okrönta filmdrottning”, i nästa stund böjer filmforskarna på Stockholms Universitet huvudet bakåt och skrockar: ”alla vet vad Mai gjort för svensk film”. Jaså? Spelar hon och Bergman i samma lag? Det som kallas ”kvalitetsfilm” med svenska mått inbegriper varken Klubb Super 8s favvogenre - den svenska synden där gubbar tittar på kvinnor, eller det som Zetterling utforskar; kvinnor som tittar på kvinnor.

I Älskande Par presenteras tre kvinnors liv ur olika samhällsklasser. Angela, Agda och Adele (Harriet, Bibi och Gunnel) ligger samtidigt på en förlossningsavdelning och minns sina liv i seklets början. Skillanden mellan kvinnors olika villkor, beroende av klasstillhörighet, gör att filmen har en aktualitet värd att beakta. Filmen sätter kvinnors ställning i samhälle och kultur i fokus, huruvida Zetterling kommer med en politisk touch eller inte kan diskuteras närmare. Det estetiskt tilltalande filmspråket räcker mer än väl. Klasskamp, sexualitet, samförståelse, hat, allt finns i kvinnornas blickar. Filmen fick ett positivt mottagande och nominerades till Guldpalmen i Cannes, med parollen "Hela den svenska nationen borde förbjudas", som en fransk kritiker hävdade efter att ha sett den.

Ett annat fynd ni bör kolla in är Flickorna (1968). Den feministiska handlingen mötte hård kritik och försvann från Stockholmsrepertoaren efter tre och en halv vecka. Provokation mot rådande male bonding är aldrig en bra idé, även om det så kallade upproret sker lättsamt, ironiskt eller fantasifullt. Filmen handlar om ett teatersällskap med tre skådespelerskor (Harriet Andersson, Gunnel Lindblom och Bibi Andersson) som repeterar Aristofanes pjäs Lysistrate där kvinnorna i Aten gör uppror för att tvinga männen att sluta kriga och börja gilla läget.

Under teaterns resa genom Sverige från Karlskrona till Kiruna ställer Zetterling manliga och kvinnliga könsteknologier mot varandra, lättsamt, och makabert, och spelet om kvinnofrågan framförs på ett medvetet och lättsinnligt sätt. Zetterling ger skådespelarna en central del i sitt skapande, något som skiljer henne från andra giganter under ny-guldåldern på 1960-talet. Järnjänget Jörn Donner, Vilgot Sjöman och Bo Widerberg ville göra allt för att få det svenska filmklimatets folkhem att liknas vid den franska nya vågen. Widerberg blev auteur och författade stridsskrifter, Donner VD för SFI, och Sjöman - Bergmans bästa polare. Stereotypen av den enskilde filmskaparen (med all manlighet i behåll) sitter fortfarande fastmejslad i min skalle, även om jag borde veta bättre. Föreställ er nu en basker, men att hon bär den istället för Mr B himself.

Zetterling har även varit verksam som skådespelerska och författare. Lästips från 1980-talet: ”Osminkat”, Mais självbiografi.

Extreme Home Makeover

Satt precis och slötittade på Extreme Home Makeover - Home Edition, ett specialavsnitt(?) med en familj vars medlemmar hade olika slags funktionshinder. Således var Marlee Matlin, känd från the L Word som karaktären Judy Lerner, på plats som någon slags kändiskoordinator för byggandet av det nya huset. Hon gick loss med en megafon och vrålade på alla vämjliga Ken och Barbie-byggare så de blev alldeles lomhörda. Det måste jag erkänna var mycket underhållande och tillfredställande TV, hehe.

"Even I heard myself"