Leisha Hailey poppar med enhörning

Lesbian video from AfterEllen.com

Alla popnördiga flator, inkl. gamla tantor som jag, må päsa över av lycka åt denna snygga till gränsen på genanta video med Juno-plotter och enhörningar. Lystra till resten av albumet på duons hemsida eller MySpace.

Min favorit Leisha Hailey tillika den-jag-är-mest-lik-i-L-word-enligt-Facebook (yes!) gästar den skrikiga (och ibland roliga) Ellen-producenten Liz Feldman. Liz slår på stort i sitt sista avsnitt för säsongen av talkshowen This Just Out och bjuder in de mycket tjusiga tjejorna i "Uh Huh Her" (döpt efter PJ Harveys förrförra album? så lesbiskt...) dvs Leisa Hailey och Camilla Grey. Liz drar sina bästa brudskämt, typ om hur desperat hon är och hur snygga dem är, men roligt är det när hon frågar om Leisha har skrivit introlåten till L Word.

Lesbian video from AfterEllen.com

A Girl Thing, Lee Rose, 2001

Första delen av A Girl Thing

1 2 3 4 5

Detta är den andra tv-flatfilmen gjord av Lee Rose, föregången av The Truth About Jane och uppföljd av An Unexpected Love. Till skillnad från dessa två är A Girl Thing en mini-serie i fyra delar i vilka vi får följa terapeuften Dr. Beth Noonan (Stockard Channing) som får besök av olika kvinnor som har ett eller annat besvär i deras förhållande till andra kvinnor. I den första delen berättar hotshot-juristen och relationsfobikern Lauren (Elle McPherson) om hur hon har träffat en kvinna på en straight dubbeldejt och blivit attraherad. Föremålet för hennes heta känslor är Casey som motsatt Lauren är bevandrad i kärlekens djungel och dessutom bisexuell. I flashbacks får vi se hur deras förhållande och Laurens personlighet utvecklas.

De börjar dejta och den första stapplande kyssen uppföljs av ett passionerat montagesex med tända ljus och slingrande kroppar. Lauren känner sig osäker på sina känslor och försöker att prata av sig med sin väninna Claire (Kelly Rowans) som olikt sin rollfigur i The Truth About Jane visar sig vara otroligt homofobisk. Hon tar tydligt avstånd från Laurens "affärer" och börja sprida rykten på deras gemensamma arbetsplats. En när och kär som sätter sig på tvären är något som återkommer i Roses andra produktioner , då i form av huvudkaraktärens mamma. Det är i allmänhet mycket tandagnisslan med dessa komma-ut-historier men i A Girl Thing handlar det mest om Laurens rädlsa för förhållanden generellt sätt. Hon väger fördelar och nackdelar tillsammans med sin terapeuft och plötsligt känns den passionerade förälskelsen som bortblåst. Det är kontentan med alla tre filmerna, det börjar intressant med ett första möte, en spänning byggs upp som sedan rämnar med allt resonerande omkring (förutom i The Truth About Jane där det känns mer relevant med lite lidande). Däremot kan det vara värt en titt för trevligt agerande och lite såsigt lagom underhållande manus.

Om det finns intresse att följa Dr. Beth Noonan och hennes andra patienter så finns det alltså ytterligare tre avsnitt som bjuder på en gedigen skådespelarlista med bla Allison Janney (en MA-favorit sedan länge, se hennes tex som Meryl Streeps kärlek i Timmarna), Mia Farrow, Rebecka de Mornay och Linda Hamilton.

The Truth About Jane, Lee Rose, 2000

Första delen av The Truth About Jane

1 2 3 4 5

Jane har precis börjat high school och har fram tills nu varit en riktig morsgris tillika en duktig flicka. Hon känner sig dock annorlunda än sina brudiga klasskompisar som bara snackar killar och är allmänt jobbiga. Ett par dagar in på terminen kommer en ny tjej till klassen, Taylor, som också verkar annorlunda. Hon är världsvan, vacker och tuff - Jane faller som en fura. Deras förhållande flyter dock inte helt smärtfritt framåt. Taylor är whitetrashbruden med en alkoholiserad mamma vilket har gjort hennes hud tjockare, hon går lätt in och ur förhållanden och har inga problem med sin sexualitet. Det har däremot Jane. Hennes skyddade tillvaro i kärnfamiljens stora hus går i kras när lillebrorn en dag upptäcker sin storasysters smusslande och värsta helvetet brakar loss.

Detta är ett riktigt after-school-special flatdrama som inte lämnar ett öga torrt. Precis som Lee Rose andra två filmer (An Unexpected Love och A Girl Thing) är detta en ganska såsig men välspelad historia som tangerar komma-ut-problematik, första flatkärleken och homofobi i ett och samma paket. Receptet är en snabb presentation av huvudpersonen som följs av ett sexuellt uppvaknande och resten av filmen ägnas åt problematiken som uppstår bland släkt och vänner när flatan har upptäckts. Några moralkakor hinner bakas och ätas under historians gång och till slutets graduationparty eller annan släktmiddag har de flesta av problemen lösts.

The Truth About Jane är dock sevärd, inte minst på grund av skådespelarna. Stockard Channing (Grease) är utmärkt som den livrädda modern som med alla medel vill får bort flatgrillerna från sin dotters huvud. Till en början presenteras hon som en öppensinnad person i och med hennes vänskap med bögen Jimmy som spelas av en alltid lika bra RuPaul (But I´m a Cheerleader). Hans karaktär blir en stöttepelare i Janes liv liksom hennes engelskafröken miss Walcott spelad av Kelly Rowan (the OC) som även hon råkar vara lesbisk.

An Unexpected Love, Lee Rose, 2003

Första delen av An Unexpected Love

1 2 3 4 5

Detta är ett utmärkt exempel på en såsig amerikansk flatfilm från 90-talet med alla de obligatoriska ingredienser en sådan bör innehålla. En uttråkad hemmafru som finner sig själv med en kvinna som på ett eller annat sätt nyligen kommit in i hennes liv till kväljande plinketi-plonk-plojnkmusik. Det blir ett helvete att komma ut för man, barn, väninnor och mamma men störst av allt är kärleken och det pånyttfödda livet med en karriär utanför hemmets väggar. Denna film är hur som haver gjord på 2000-talet, ganska märkligt om man tänker på soundtrack, ljussättning, frisyrer och kläder. Det ända som rimmar med nutiden är tonårsdotterns lila slinga och nospiercing (?)

Nåväl, denna komma-ut-sent-i-livet-historia tillhör Kate, som gett upp sin egen karriär för att bygga bo med sin man Jack och nu börjar tröttna på sin situation. Hon förklarar för Jack hur hon känner och de går skilda vägar. Även om beslutet känns rätt så känner sig Kate vilsen och ledsen när ingen svarar till hennes "Honey I´m home" och allt hon hör på radion är tryckaren "All by myself". Således går hon ut på stan och försöker skaffa sig ett jobb. Rätt som det är befinner hon sig utanför det lokala mäklarkontoret och blir inbjuden på kaffe efter att ha tömt ur sig sin snyftarhistoria för en av de anställda. Så, förstår ni, dyker en oväntad kärlek upp, mäklaren Mac som anställer Kate som receptionist.

Kate blir snabbt nyfiken på Mac´s sexualitet:
- What's it like being gay?
Varpå Mac så fyndigt svarar:
- You´re not beating around the bush are you?

Mac har "smart suits" och läderkappa - en riktigt snygging helt enkelt och kanske inleder de ett förhållande...vad tros? Därefter följer ett otal scener med komma-ut-problematik och moralkakor vilket gör att kärlekshistorien hamnar i periferin. Tittaren bjuds på ett obligatoriskt älskogs-montage men där tar passionen tyvärr slut.

Detta är den tredje filmen som Lee Rose har regisserat om homo- eller bisexualitet men dessvärre icke "tredje gången gillt"-material. De två tidigare filmerna håller däremot måttet. Speciellt The Truth About Jane som handlar om en tonårig tjej som kommer ut som flata. Detta problematiserar förhållandet mellan henne och hennes mamma (som spelas av den härliga Stockard Channing från Grease). Densamma spelar en psykiatriker i Lee Rose andra flatfilm A Girl Thing. Där får hon besök av fyra olika kvinnor vilka har varsin timme för att prata om deras relationer till andra kvinnor. I den första delen får Channing besök av Elle McPherson som har gått på dubbeldejt och förälskat sig i den andra kvinnan i sällskapet vilket får hennes tillvaro att svaja.

An Unexpected Love visades under Kanal 5:s gayvecka i samband med Pride och är en produktion gjord för just television. Kanske är det därför den känns lite gammal och grånad, men om man ser den som en representation av flatfilm i stort innehar den som sagt många klassiska attribut vilket gör den ganska underhållande en regning dag (med lite rödvin). Den går dessutom att streama (om än lite knarrig) direkt från YouTube för den som vill det. Första delen i klippet ovan som sagt.

En sista dag på Pride

I söndags begav jag mig, lite däven, bort till PridePark för att lystra till lite gammal hederlig 30-talschlager. Denna framfördes av den mycket tjusiga Beata Harrysson som höll hov på Kulturscenen i den lite mer lummiga delen av området. Dävenheten vart som bortblåst när Beata tog sats och bjöd på örhänge efter örhänge. Regntunga skyar och mustiga Zarah Leander-bitar framfördes med ett säkert cabaretmanér och som ni ser på bilden (från MySpace-sidan) är Beata nästan lika tjusig som Lill Lindfors. En trevlig stund helt enkelt.









Söndagen fortgick med gubbröra, pilsner och Cunigundas mammor. Det var alltså dags för drugbingo. Eva, AnnMarie och Lisbeth bjöd med sin allra bastantaste sura uppsyn på rara priser som guldmedlemsskap i Qruiser och annat som fick "gammelgäddorna att rassla i viken". Alla tjocka, bleka och manhaftiga spelande fick sig som vanligt några kängor - själv höll jag mig på ett säkert avstånd och njöt i fulla drag.











Se när mammorna går loss på Melodifestivalen 2004 och pratar skit med kändisar>>

Schlagerkväll

Någon driftig person har filmat "Cara Mia"


Här dricker jag, MaryAnn Leeman, i all min prakt vinet Oceanus med en god vän i gräset utanför Pridepark i väntan på den stora schlagerkvällen. Och inte behövde någon bli besviken, även detta år bjöds på en kavalkad av genanta hits och avdankade danssteg, vad sägs till exempel om en flinande Janne Lukas, en kissnödig Tommy Nilsson och en ondsint Sofia Källgren! Allas vår favorit Lill Lindfors höll i fanan tillsammans med veteranen Mark Levengood och klarade sig galant förutom hennes uppenbara vurmande för Måns Zelmerlöw vilket gav alla förhoppningsfulla flator en liten knäck. Lill, i en vit linnekostym och en svallande page, var så tjusig så tjusig!

Sedan, kommer de in. Lite rundare och mer till åren men med samma tonsäkerhet och showanda som förr i tia - Lili och Sussie, vilken fest! Okey Okey, Oh Mama och What´s the Color of Love har aldrig varit roligare.

Kanal 5:s gayvecka i retrospektiv

Rick and Steve


Kanal 5:s satsning på qay-tv under prideveckan blev ingen vidare tittarsuccé men de fick åtminstonde mitt hjärta att klappa lite snabbare. Informationschefen på femman säger att förlusten inte gör någon större skada en varm sommarvecka och att satsningen snarare var profilskapande än vinstsökande och som sådan tycker han att gayveckan var en framgång för kanalen, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2683&a=810272&rss=3130

Så trevligt det har varit att komma hem på kvällarna och slå på Rick and Steve - the Happiest Gay Couple in Town och Queer as Folk ur en aldrig sinande källa hbt-program. Förutom serier har femman även visat dokumentärer och filmer, bland annat Transamerica och flatorienterade An Unexpected Love och grottat ner sig i queera nöjes-spörsmål i Gaybloggen. Jag har som många andra gottat mig, trevligt initiativ Kanal 5!!!

Se lite gobitar av Rick & Steve på Logo