Lesbiska biroller i paradfilmer 1

Time Code (Mike Figgis, 2000)
I Time Code är duken uppdelad i fyra sektioner som alla spelar upp en egen historia. Detta format bibehålls genom hela filmen så på detta vis kan man som storögd tittare skapa sin egen film. Jag för min del höll blicken stadigt mot rutan där Salma Hayek och Jane Tripplethorne vänslas i en taxi. Genom greppet med fyra bildrutor får jag mig lite av en flatfilm samtidigt som det är en fröjd att se hur Mike Figgis väver ihop de olika berättelserna till en helhet. Det hela mynnar ut i en filminspelning som går snett där Stellan Skarsgård får nervsammanbrott.

Election (Alexander Payne, 1999)

Se här, en av mina absoluta favoritfilmer! Reese Witherspoon spelar Tracy Flick - en galen strebertjej fast besluten att bli skolans elevrådsordförande. Hon har dock gjort misstaget att reta upp den livströtte läraren Jim (Matthew Broderick) som går in i närkamp med Tracy genom att sabotera hennes kampanj på olika sätt, något han bittert får ångra. Ett av försöken går ut på att han värvar den populäre men dumme fotbollspelaren Paul till att tävla med Tracy om posten. Paul i sin tur har gjort sig ovän med sin lillasyster efter att han har legat med hennes "flickvän". Den lesbiska lillasystern Tammy ger sig även hon in i leken och Tracy får allt svårare att nå sitt mål.

Den lilla bihistorian om Tammys obesvarade kärlek och längtan bort är fin. Hon sitter och drömmer vid fotbollsplanen där tjejinternatskolan har träning. Hon är arg och rebellisk och hatar high school med alla fotbollskillar och hejaklackstjejer. Hon är den lite nördiga och coola konstnärsbruden som man önskade man kände under sin egen gymnasietid. Mycket bra.