Socialrealismen längtar också (gästbloggat)

Un Chant d'Amour är ingen flatfilm. Se denna post med tillhörande fullängdsversion som en hyllning till den franske författaren Jean Genets enda film, från 1950. Filmens explicita homosexuella innehåll medförde att den bannlystes och påverkade Genets karriär mycket negativt.

Filmens handling utspelar sig i ett franskt fängelse där en fängelsevakt, med en avslöjande voyeuristisk blick, observerar fångarna när de onanerar i sin ensamhet.

I en av cellerna finns en äldre algerisk fånge, i cellen mittemot finns en yngre fånge i 20 årsåldern. Den äldre mannen är förälskad i den yngre och försöker förmedla sin kärlek genom att gnida sig mot fängelseväggen samt blåsa rök ur ett sugrör in till den andra cellen.

Fängelsevakten är uppenbarligen avundsjuk på fångarnas relation och visar sin ilska genom att klå upp den äldre fången, och tvingar honom att suga av hans pistol. Under tiden övergreppet sker drömmer sig fången bort till ett paradis där han och hans kärlek får vara tillsammans. Filmens slutscen befäster att fängelsevakten med all sin auktoritet saknar makten att bryta den intensiva attraktionen mellan männen, trots att deras relation inte uttryckligen får en fysisk mening.

Filmen är 26 minuter lång och Genet använder inget ljud i filmen, något som tvingar åskådaren att fokusera på explicita närbilder av fångarnas kroppar och även deras eregerade könsorgan.

Un Chant d’Amour nämns av filmhistoriker som en förlaga till Andy Warhols produktioner Flesh och Trash.

Hela filmen finns att streama på: http://ubu.artmob.ca/video/Genet-Jean_Un-Chant-D-Amour_1950.avi eller på: http://www.ubu.com/film/genet.html

www.ubu.com är ett multimedialt arkiv över avantgardismens historia.

E-poesi blandas med film, texter, mp3 m.m.

/Maria Georgieva