The Truth About Jane, Lee Rose, 2000

Första delen av The Truth About Jane

1 2 3 4 5

Jane har precis börjat high school och har fram tills nu varit en riktig morsgris tillika en duktig flicka. Hon känner sig dock annorlunda än sina brudiga klasskompisar som bara snackar killar och är allmänt jobbiga. Ett par dagar in på terminen kommer en ny tjej till klassen, Taylor, som också verkar annorlunda. Hon är världsvan, vacker och tuff - Jane faller som en fura. Deras förhållande flyter dock inte helt smärtfritt framåt. Taylor är whitetrashbruden med en alkoholiserad mamma vilket har gjort hennes hud tjockare, hon går lätt in och ur förhållanden och har inga problem med sin sexualitet. Det har däremot Jane. Hennes skyddade tillvaro i kärnfamiljens stora hus går i kras när lillebrorn en dag upptäcker sin storasysters smusslande och värsta helvetet brakar loss.

Detta är ett riktigt after-school-special flatdrama som inte lämnar ett öga torrt. Precis som Lee Rose andra två filmer (An Unexpected Love och A Girl Thing) är detta en ganska såsig men välspelad historia som tangerar komma-ut-problematik, första flatkärleken och homofobi i ett och samma paket. Receptet är en snabb presentation av huvudpersonen som följs av ett sexuellt uppvaknande och resten av filmen ägnas åt problematiken som uppstår bland släkt och vänner när flatan har upptäckts. Några moralkakor hinner bakas och ätas under historians gång och till slutets graduationparty eller annan släktmiddag har de flesta av problemen lösts.

The Truth About Jane är dock sevärd, inte minst på grund av skådespelarna. Stockard Channing (Grease) är utmärkt som den livrädda modern som med alla medel vill får bort flatgrillerna från sin dotters huvud. Till en början presenteras hon som en öppensinnad person i och med hennes vänskap med bögen Jimmy som spelas av en alltid lika bra RuPaul (But I´m a Cheerleader). Hans karaktär blir en stöttepelare i Janes liv liksom hennes engelskafröken miss Walcott spelad av Kelly Rowan (the OC) som även hon råkar vara lesbisk.

An Unexpected Love, Lee Rose, 2003

Första delen av An Unexpected Love

1 2 3 4 5

Detta är ett utmärkt exempel på en såsig amerikansk flatfilm från 90-talet med alla de obligatoriska ingredienser en sådan bör innehålla. En uttråkad hemmafru som finner sig själv med en kvinna som på ett eller annat sätt nyligen kommit in i hennes liv till kväljande plinketi-plonk-plojnkmusik. Det blir ett helvete att komma ut för man, barn, väninnor och mamma men störst av allt är kärleken och det pånyttfödda livet med en karriär utanför hemmets väggar. Denna film är hur som haver gjord på 2000-talet, ganska märkligt om man tänker på soundtrack, ljussättning, frisyrer och kläder. Det ända som rimmar med nutiden är tonårsdotterns lila slinga och nospiercing (?)

Nåväl, denna komma-ut-sent-i-livet-historia tillhör Kate, som gett upp sin egen karriär för att bygga bo med sin man Jack och nu börjar tröttna på sin situation. Hon förklarar för Jack hur hon känner och de går skilda vägar. Även om beslutet känns rätt så känner sig Kate vilsen och ledsen när ingen svarar till hennes "Honey I´m home" och allt hon hör på radion är tryckaren "All by myself". Således går hon ut på stan och försöker skaffa sig ett jobb. Rätt som det är befinner hon sig utanför det lokala mäklarkontoret och blir inbjuden på kaffe efter att ha tömt ur sig sin snyftarhistoria för en av de anställda. Så, förstår ni, dyker en oväntad kärlek upp, mäklaren Mac som anställer Kate som receptionist.

Kate blir snabbt nyfiken på Mac´s sexualitet:
- What's it like being gay?
Varpå Mac så fyndigt svarar:
- You´re not beating around the bush are you?

Mac har "smart suits" och läderkappa - en riktigt snygging helt enkelt och kanske inleder de ett förhållande...vad tros? Därefter följer ett otal scener med komma-ut-problematik och moralkakor vilket gör att kärlekshistorien hamnar i periferin. Tittaren bjuds på ett obligatoriskt älskogs-montage men där tar passionen tyvärr slut.

Detta är den tredje filmen som Lee Rose har regisserat om homo- eller bisexualitet men dessvärre icke "tredje gången gillt"-material. De två tidigare filmerna håller däremot måttet. Speciellt The Truth About Jane som handlar om en tonårig tjej som kommer ut som flata. Detta problematiserar förhållandet mellan henne och hennes mamma (som spelas av den härliga Stockard Channing från Grease). Densamma spelar en psykiatriker i Lee Rose andra flatfilm A Girl Thing. Där får hon besök av fyra olika kvinnor vilka har varsin timme för att prata om deras relationer till andra kvinnor. I den första delen får Channing besök av Elle McPherson som har gått på dubbeldejt och förälskat sig i den andra kvinnan i sällskapet vilket får hennes tillvaro att svaja.

An Unexpected Love visades under Kanal 5:s gayvecka i samband med Pride och är en produktion gjord för just television. Kanske är det därför den känns lite gammal och grånad, men om man ser den som en representation av flatfilm i stort innehar den som sagt många klassiska attribut vilket gör den ganska underhållande en regning dag (med lite rödvin). Den går dessutom att streama (om än lite knarrig) direkt från YouTube för den som vill det. Första delen i klippet ovan som sagt.

En sista dag på Pride

I söndags begav jag mig, lite däven, bort till PridePark för att lystra till lite gammal hederlig 30-talschlager. Denna framfördes av den mycket tjusiga Beata Harrysson som höll hov på Kulturscenen i den lite mer lummiga delen av området. Dävenheten vart som bortblåst när Beata tog sats och bjöd på örhänge efter örhänge. Regntunga skyar och mustiga Zarah Leander-bitar framfördes med ett säkert cabaretmanér och som ni ser på bilden (från MySpace-sidan) är Beata nästan lika tjusig som Lill Lindfors. En trevlig stund helt enkelt.









Söndagen fortgick med gubbröra, pilsner och Cunigundas mammor. Det var alltså dags för drugbingo. Eva, AnnMarie och Lisbeth bjöd med sin allra bastantaste sura uppsyn på rara priser som guldmedlemsskap i Qruiser och annat som fick "gammelgäddorna att rassla i viken". Alla tjocka, bleka och manhaftiga spelande fick sig som vanligt några kängor - själv höll jag mig på ett säkert avstånd och njöt i fulla drag.











Se när mammorna går loss på Melodifestivalen 2004 och pratar skit med kändisar>>

Schlagerkväll

Någon driftig person har filmat "Cara Mia"


Här dricker jag, MaryAnn Leeman, i all min prakt vinet Oceanus med en god vän i gräset utanför Pridepark i väntan på den stora schlagerkvällen. Och inte behövde någon bli besviken, även detta år bjöds på en kavalkad av genanta hits och avdankade danssteg, vad sägs till exempel om en flinande Janne Lukas, en kissnödig Tommy Nilsson och en ondsint Sofia Källgren! Allas vår favorit Lill Lindfors höll i fanan tillsammans med veteranen Mark Levengood och klarade sig galant förutom hennes uppenbara vurmande för Måns Zelmerlöw vilket gav alla förhoppningsfulla flator en liten knäck. Lill, i en vit linnekostym och en svallande page, var så tjusig så tjusig!

Sedan, kommer de in. Lite rundare och mer till åren men med samma tonsäkerhet och showanda som förr i tia - Lili och Sussie, vilken fest! Okey Okey, Oh Mama och What´s the Color of Love har aldrig varit roligare.

Kanal 5:s gayvecka i retrospektiv

Rick and Steve


Kanal 5:s satsning på qay-tv under prideveckan blev ingen vidare tittarsuccé men de fick åtminstonde mitt hjärta att klappa lite snabbare. Informationschefen på femman säger att förlusten inte gör någon större skada en varm sommarvecka och att satsningen snarare var profilskapande än vinstsökande och som sådan tycker han att gayveckan var en framgång för kanalen, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2683&a=810272&rss=3130

Så trevligt det har varit att komma hem på kvällarna och slå på Rick and Steve - the Happiest Gay Couple in Town och Queer as Folk ur en aldrig sinande källa hbt-program. Förutom serier har femman även visat dokumentärer och filmer, bland annat Transamerica och flatorienterade An Unexpected Love och grottat ner sig i queera nöjes-spörsmål i Gaybloggen. Jag har som många andra gottat mig, trevligt initiativ Kanal 5!!!

Se lite gobitar av Rick & Steve på Logo

Pride Pride Pride

Hedwig and the Angry Inch


Så var det dags för pridandet igen och jag, MaryAnn Leeman, kommer självklart att vara på plats för att rapportera från Kulturhuset och Tantolunden. Idag startar hela skiten igång och så även den för Pride nya filmfestival Stockholm Queer Filmfestival som körs på Pride House hela helgen. Öppningsfilm är den härliga trans-musikalen Hedwig and the Angry Inch som även sätts upp på teaterscenen några steg bort i huset. Övriga filmer att hålla utkik efter är Jamie Babitts romantiska och feministiska Itty Bitty Tittie Committee och en trevlig översikt över representation av hbt-personer i Hollywood: Fabulous! - the Story of Queer Cinema (se även den ännu bättre Celluloid Closet på egen hand om du är intresserad av detta ämne, där kan man se den fantastiska Susan Surandon ironiera över moralistiska skithögar). Se filmprogrammet på Prides hemsida, jag hittade ock en sida med länkar till alla filmer som visas.

Annars hoppas jag givetvis och som alltid på att mina gamla sängkamrater Emma Thompson och Michaela De La Cour dyker upp inne vid champangebaren i Pridepark, ack ja...

Naissance des pieuvres (Water Lilies), Céline Sciamma, 2007

1 2 3 4 5


Väldans snygg film om tonårskärlek i poolmiljö.

Anne, Marie and Floriane är tre 15-åriga tjejer vars vägar möts i den lokala simhallen, vilket utvecklas till något av ett Fucking Åmål-drama. Marie är den nördiga flanellskjortan som i hemlighet svärmar för den coolaste tjejen med det obligatoriska slampryktet, i detta fall kaptenen för vattendanslaget = Floriane. Anne är också med i laget men åtnjuter inte samma status som hennes kapten. Marie följer deras framgångar från läktaren och övar vattenbalettmoves hemma i badkaret tills hon en dag vågar gå fram till Floriane och frågar om hon får hänga med på träningarna.

Till en början utnyttjar Floriane sin beundrarinna till att vara knullvakt medan hon träffar killar i ett garage men snart blir Marie hennes första riktiga vän. Anne är i sin tur kär i en av killarna som Floriane träffar. Och så går det runt, många elakheter och svek hinns med, såväl som kärlek och kåthet. Allt detta i en snygg förpackning med undervattensposer och ångestframkallande omklädningsrum. Det hade kunnat vara ännu lite snajdigare om sporten i fråga hade varit konstsim i stället för vattendans, nu tycker jag det skvätts lite för mycket, alltså fram för lite mer grace! Annars, en härlig liten fransk pärla!

Mädchen in Uniform, Leontine Sagan, 1931

1 2 3 4 5

Roten till allt gott. Kärlek mellan till synes frigida kvinnor på internatskola, finns det något mer pirrande? 1931 gjorde Leontine Sagan denna kontroversiella film om den, för att vara 1931, rebelliska tonåringen Manuela som blir kär i sin lärarinna. Detta är ett stycke flathistoria som alla borde se.

Mädchen in Uniform var alltså den första flatfilmen som fick se dagens ljus och den hann dra in många stålas och priser innan nazisterna brände alla kopior de kunde få tag i. Filmen hade dock hunnit sprida sig runt om i världen och blev snabbt kultförklarad. Den visades sedan ordentligt censurerad på tysk tv under 70-talet och släpptes (fortfarande lagom censurerad) på video 1994 och det är fortfarande i denna form filmen kan ses. Nog borde det finnas ett intresse av en saftig DVD-utgåva...nåväl, den som lever får se.

Nu vill det sig så väl att någon vänlig själ har lagt ut hela filmen på YouTube i nio delar för den som känner sig manad att se ett riktigt härligt flatdrama. Ty dramatiskt är bara förnamnet när Manuela släpper sina känslor fria och finner en grym omvärld av barska förståndarinnor. Hon kommer till internatet efter att mist båda sina föräldrar och behöver således ett nytt hem. Skolan visar sig vara en hård tillvaro för den drömska Manuela men hon finner tröst i teaterns värld och i den snälla lärarinnan Fräulein von Bernburg.

Detta är en fin historia om trånande men omöjlig tonårskärlek som även har sina underhållande delar. I stort sett alla flickor på internatet svärmar kring fröken von Bernburg vilken skapar en rivalitet som har sina komiska poänger såhär 77 år senare. Helt enkelt oskydligt och härligt klyschigt.

Ploten baseras på en novell, Gestern und heute, skriven av den forntida flatan Christa Winsloe (1888-1944) och har senare lett till en remake 1958 och Loving Annabelle från 2006. Nedan ses en mycket underhållande trailer till Mädchen in Uniform från 1958 samt första delen för den som vill se hela filmen via YouTube.






PS. Inspelningsplatsen rymmer idag, passande nog, utbildning för kvinnliga lärarstudenter - en kan bara tänka sig vad som nu försigår i dessa mytomspunna korridorer... DS.

Kissing Jessica Stein, Charles Herman-Wurmfeld, 2001

1 2 3 4 5

Jessica Stein är en något neurotisk om än sofistikerad ung dam med kärleksproblem. Hon är beläst och intelligent - något som hindrar henne från att ta sig an vem som helst av alla dessa karlar som hon mer eller mindre ofrivilligt dejtar i sin jakt på den rätte. Hennes vurmande för litteratur och konst gör att hon en dag får upp ögonen för ett citat i en kontaktannons. Problemet är bara att denna perfekta annonsör står under "Kvinnor söker kvinnor"...Detta blir början på en inre kamp för fröken Stein, ska hon våga ta steget och satsa på hennes perfekta matchning, den något vildare galleristen Helen Cooper som efter mycket rajtan-tajtan är redo för ett seriöst förhållande.
Jag har tidigare nämnt denna film i ett sammanhang med andra chic-littiga straighta kvinnor som kommer ut ur garderoben, tex Gray Matters där Heather Grahams rollfigur Gray blir kär i sin brors fru. Liksom Gray är Jessica en smart men virrig storstadstjej som söker kärleken, finner den i en annan kvinna, och hinner finna sig själv tusen gånger om på vägen dit. Skillnaden är att medan Gray är virrig på ett outhärdligt brudigt sett så är Jessica mer av en Woody Allen vilket vinner i längden.

Puccini for Beginners, Maria Maggenti, 2006

1 2 3 4 5

Detta mina damer och herrar är något så ovanligt som en lesbisk opera-chic-lit. Det bjuds på tre akter fyllda av snöppliga pinsama situationer som kommenteras av förbipasserande figuranter när vår huvudkaraktär Allegra hamnar i ett trassligt triangeldrama.

Allegra är en kulturell person, hon är författare och hon älskar opera - därav detta tema. Hon är flata och har inte legat med en man på en herrans massa år. Hon är rädd för att binda sig och har precis blivit dumpad av sin senaste flickvän. Då, minsann, träffar hon både en man och en kvinna som hon börjar dejta samtidigt - och tokigt nog så är dessa två nyseparerade från varandra...

Det bjuds på yviga gester och tokroliga flatreferenser a´la the Ten Rules - this is my exgirlfriend and her new girlfriend which is my ex best friend, and this is their cat which is my cats one-night-stand och ungefär så när de två datingvärldarna och dess regler ställs mot varandra. Flatorna vs. heterosarna-skämten haglar men når tyvärr inte ända fram och tråkigt nog blir jag tvungen att heja på mannen i kärlekstriangeln då kvinnan är en osannolikt jobbig hysterika. Maria Magentti har även regisserat klassikern The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love från 1995 som är mycket bättre än denna fars.