Proposition 8 musikal

See more Jack Black videos at Funny or Die

Kändisar säger sitt om proposition 8 i denna fantastiska mini-upsättning skriven av Hairspray-kompositören Mark Shaiman. Allas vår älskling Allison Janney spelar garderobslesbian hindrad av bibliska texter och kommer förhoppningsvis ut när ekonomin har kommit på fötter igen...

A Double Shot At Love With The Bisexual Ikki Twins

Jag vet inte vad jag ska säga... vilken tv-vinter det kommer bli, dubbelt upp! Denna fantastiska uppföljning av A shot at Love with Tila Tequila har premiär på 9/12 och det verkar som att Tila har hittat sin kärlek för denna säsong satsar MTV på pinup-tvillingarna Ikki and yes they are bisexuals!

Gubbsnusk med spansk peppar

Nog för att jag gärna värjer mig för Woodys gottande bakom kameran men detta var ändå en snaskig historia i min smak.Vicky Christina Barcelona innehåller heta kärleksutflykter hit och dit med många välsvarvade damer däribland den mycket trevliga kyssen mellan Penelope Cruz och Scarlett Johansson. Denna kan ses i trailern, men då missar man Patricia Clarkson - denna mycket tjusiga kvinna, som inhyser Christina (Johansson)och hennes vänninna Vicky i Barcelona under en sommar. De båda tjejerna blir väldigt förtjusta i den lokale konstnären Juan Antonio (Javier Bardem) och en riktig känslokarusell dras således igång. Denna når sin kulmen då Juan Antonios eldiga x-fru Maria Elena (Cruz) dyker upp...

Flator i Fagervik

Nu när hösten smyger sig på har SVT börjat sända sina trevliga egenproducerade dramer igen. En av dessa är Livet i Fagervik, där den förlorade sonen Johan återvänder till hemtrakterna och tvingas ta hand om familjens advokatfirma när fadern har fått problem med hjärtat. Till sin hjälp har han sekreteraren Annika och tillsammans nystar de i allehanda tvister som samhällets invånare ställer till med. Det visar sig så att Annika har en dotter med flickvän för vilka ett avsnitt/rättetvist kommer att vigas. Redan i andra avsnittet märks att någonting inte står rätt till mellan de unga tu... Min eminenta kartläggning av flator i svenska TV-serier kan nu äntligen utökas och således har Jackie Koriander från Tre Kronor fått en ny anhängare. Jippi snask snask!

Se trailer på SVT Play

South of Nowhere, säsong 1

Prydlig familj med tre tonåringar flyttar från Ohio till Los Angeles och finner det svårt att acklimatisera sig. Smartingen Clay som är adopterad försöker finna sig själv mitt imellan den vita medelklassfamiljen och de nya häng-med-gängetkompisarna i skolan. Hans bror Glenn är snyggingen tillika sportkillen som redan första dagen petar ner kungen i basketlaget och får hans tjej, Madison, på köpet. Hon är den bitchiga hejaklacksledaren som hoppas på att bli basketproffsfru och byter alltså killar därefter. Det tredje barnet i skaran är Spencer, en söt och ordentlig tjej som till en början ansöker till hejaklacken men blir ratad på grund av hennes vänskap med skolans flata Ashley. Spencer och Ashley blir ju givetvis Spashley när de inbitna potpurri-makarna på YouTube får bestämma och kanske uvecklas denna relation till något ädlare än bara vänskap?

Förutom denna lilla knorr känns South of Nowhere som en typisk uppdaterad mini-Beverly Hills - lite mer sex och elakheter men ändå samma kärna med äppelkäcka och polerade ungdomar som tampas med droger,rasism och sex i lagoma doser. Men, knorren håller ju såklart mig kvar. En hoppas och hoppas på att Spencer och Ashley ska få lite rajtan tajtan någon gång och på vägen dit är jag ändå ganska så underhållen. Och för oss som även betar av en shejk då och då finns det gott om posing-bilder på den snygge killen Aiden som ingår i ett triangeldrama tillsammans med flatorna.

Hoppas nu på en snaskigare säsong 2...

Toppa Modella

Den elfte upplagan av America´s Next Top Model har gått av stapeln och visst finns det något för flatorna även i år. Den tuffa Angelina Jolie look-a-liken Elina är vegan och vill inte sätta någon etikett på sin sexualitet. Mycket riktigt tar hon sikte på den allra mest straightaste södernflickan i tävlingen (Clark) redan under första avsnittet. En undrade hur det skulle gå eftersom Clark snabbt visade en oerhört obehaglig inställning till Isis, en av medtävlarna som är född man och håller på att bli kvinna. "Han skulle bli skjuten på gatan om han gick omkring sådär i våran stad, inte konstigt att jag är lite skeptisk". Men, men, redan i andra avsnittet har första kyssen kommit, visserligen i Sanning eller Konsekvens-form, men ändå. Ska bli en fröjd att fortsätta följa detta drama - som alltid när det gäller ANTM på en riktigt ordentlig mellanstadienivå.

100 hetaste damerna

AfterEllen.com listar de 100 sexigaste kvinnorna 2008 enligt en hård men rättvis flatjury. Toppar gör min och allas vår darling Tina Fey, kvinnan bakom den tokroliga serien 30 rock och manuset till high schoolrullen Mean Girls. Se henne även i inseminationskomedin Baby Mama där Fey spelar en infertil och nydumpad karriärskvinna som vänder sig till en surrogatmammeklinik för att få ett efterlängtat barn. Kliniken drivs av en övermogen men alltid lika gravid Sigourney Weaver som ordinerar en surrogatmamma av värsta white trash sorten spelad av Tina Feys Saturday Night Live-kollega Amy Pohler.

Listan fylls på med andra favoriter, vad sägs om 5) Snyggast i L Word Leisha Hailey 6) Juno-stjärnan Ellen Page 15) Kate Winslet och 45) Gillian Andersson

Leisha Hailey poppar med enhörning

Lesbian video from AfterEllen.com

Alla popnördiga flator, inkl. gamla tantor som jag, må päsa över av lycka åt denna snygga till gränsen på genanta video med Juno-plotter och enhörningar. Lystra till resten av albumet på duons hemsida eller MySpace.

Min favorit Leisha Hailey tillika den-jag-är-mest-lik-i-L-word-enligt-Facebook (yes!) gästar den skrikiga (och ibland roliga) Ellen-producenten Liz Feldman. Liz slår på stort i sitt sista avsnitt för säsongen av talkshowen This Just Out och bjuder in de mycket tjusiga tjejorna i "Uh Huh Her" (döpt efter PJ Harveys förrförra album? så lesbiskt...) dvs Leisa Hailey och Camilla Grey. Liz drar sina bästa brudskämt, typ om hur desperat hon är och hur snygga dem är, men roligt är det när hon frågar om Leisha har skrivit introlåten till L Word.

Lesbian video from AfterEllen.com

A Girl Thing, Lee Rose, 2001

Första delen av A Girl Thing

1 2 3 4 5

Detta är den andra tv-flatfilmen gjord av Lee Rose, föregången av The Truth About Jane och uppföljd av An Unexpected Love. Till skillnad från dessa två är A Girl Thing en mini-serie i fyra delar i vilka vi får följa terapeuften Dr. Beth Noonan (Stockard Channing) som får besök av olika kvinnor som har ett eller annat besvär i deras förhållande till andra kvinnor. I den första delen berättar hotshot-juristen och relationsfobikern Lauren (Elle McPherson) om hur hon har träffat en kvinna på en straight dubbeldejt och blivit attraherad. Föremålet för hennes heta känslor är Casey som motsatt Lauren är bevandrad i kärlekens djungel och dessutom bisexuell. I flashbacks får vi se hur deras förhållande och Laurens personlighet utvecklas.

De börjar dejta och den första stapplande kyssen uppföljs av ett passionerat montagesex med tända ljus och slingrande kroppar. Lauren känner sig osäker på sina känslor och försöker att prata av sig med sin väninna Claire (Kelly Rowans) som olikt sin rollfigur i The Truth About Jane visar sig vara otroligt homofobisk. Hon tar tydligt avstånd från Laurens "affärer" och börja sprida rykten på deras gemensamma arbetsplats. En när och kär som sätter sig på tvären är något som återkommer i Roses andra produktioner , då i form av huvudkaraktärens mamma. Det är i allmänhet mycket tandagnisslan med dessa komma-ut-historier men i A Girl Thing handlar det mest om Laurens rädlsa för förhållanden generellt sätt. Hon väger fördelar och nackdelar tillsammans med sin terapeuft och plötsligt känns den passionerade förälskelsen som bortblåst. Det är kontentan med alla tre filmerna, det börjar intressant med ett första möte, en spänning byggs upp som sedan rämnar med allt resonerande omkring (förutom i The Truth About Jane där det känns mer relevant med lite lidande). Däremot kan det vara värt en titt för trevligt agerande och lite såsigt lagom underhållande manus.

Om det finns intresse att följa Dr. Beth Noonan och hennes andra patienter så finns det alltså ytterligare tre avsnitt som bjuder på en gedigen skådespelarlista med bla Allison Janney (en MA-favorit sedan länge, se hennes tex som Meryl Streeps kärlek i Timmarna), Mia Farrow, Rebecka de Mornay och Linda Hamilton.

The Truth About Jane, Lee Rose, 2000

Första delen av The Truth About Jane

1 2 3 4 5

Jane har precis börjat high school och har fram tills nu varit en riktig morsgris tillika en duktig flicka. Hon känner sig dock annorlunda än sina brudiga klasskompisar som bara snackar killar och är allmänt jobbiga. Ett par dagar in på terminen kommer en ny tjej till klassen, Taylor, som också verkar annorlunda. Hon är världsvan, vacker och tuff - Jane faller som en fura. Deras förhållande flyter dock inte helt smärtfritt framåt. Taylor är whitetrashbruden med en alkoholiserad mamma vilket har gjort hennes hud tjockare, hon går lätt in och ur förhållanden och har inga problem med sin sexualitet. Det har däremot Jane. Hennes skyddade tillvaro i kärnfamiljens stora hus går i kras när lillebrorn en dag upptäcker sin storasysters smusslande och värsta helvetet brakar loss.

Detta är ett riktigt after-school-special flatdrama som inte lämnar ett öga torrt. Precis som Lee Rose andra två filmer (An Unexpected Love och A Girl Thing) är detta en ganska såsig men välspelad historia som tangerar komma-ut-problematik, första flatkärleken och homofobi i ett och samma paket. Receptet är en snabb presentation av huvudpersonen som följs av ett sexuellt uppvaknande och resten av filmen ägnas åt problematiken som uppstår bland släkt och vänner när flatan har upptäckts. Några moralkakor hinner bakas och ätas under historians gång och till slutets graduationparty eller annan släktmiddag har de flesta av problemen lösts.

The Truth About Jane är dock sevärd, inte minst på grund av skådespelarna. Stockard Channing (Grease) är utmärkt som den livrädda modern som med alla medel vill får bort flatgrillerna från sin dotters huvud. Till en början presenteras hon som en öppensinnad person i och med hennes vänskap med bögen Jimmy som spelas av en alltid lika bra RuPaul (But I´m a Cheerleader). Hans karaktär blir en stöttepelare i Janes liv liksom hennes engelskafröken miss Walcott spelad av Kelly Rowan (the OC) som även hon råkar vara lesbisk.

An Unexpected Love, Lee Rose, 2003

Första delen av An Unexpected Love

1 2 3 4 5

Detta är ett utmärkt exempel på en såsig amerikansk flatfilm från 90-talet med alla de obligatoriska ingredienser en sådan bör innehålla. En uttråkad hemmafru som finner sig själv med en kvinna som på ett eller annat sätt nyligen kommit in i hennes liv till kväljande plinketi-plonk-plojnkmusik. Det blir ett helvete att komma ut för man, barn, väninnor och mamma men störst av allt är kärleken och det pånyttfödda livet med en karriär utanför hemmets väggar. Denna film är hur som haver gjord på 2000-talet, ganska märkligt om man tänker på soundtrack, ljussättning, frisyrer och kläder. Det ända som rimmar med nutiden är tonårsdotterns lila slinga och nospiercing (?)

Nåväl, denna komma-ut-sent-i-livet-historia tillhör Kate, som gett upp sin egen karriär för att bygga bo med sin man Jack och nu börjar tröttna på sin situation. Hon förklarar för Jack hur hon känner och de går skilda vägar. Även om beslutet känns rätt så känner sig Kate vilsen och ledsen när ingen svarar till hennes "Honey I´m home" och allt hon hör på radion är tryckaren "All by myself". Således går hon ut på stan och försöker skaffa sig ett jobb. Rätt som det är befinner hon sig utanför det lokala mäklarkontoret och blir inbjuden på kaffe efter att ha tömt ur sig sin snyftarhistoria för en av de anställda. Så, förstår ni, dyker en oväntad kärlek upp, mäklaren Mac som anställer Kate som receptionist.

Kate blir snabbt nyfiken på Mac´s sexualitet:
- What's it like being gay?
Varpå Mac så fyndigt svarar:
- You´re not beating around the bush are you?

Mac har "smart suits" och läderkappa - en riktigt snygging helt enkelt och kanske inleder de ett förhållande...vad tros? Därefter följer ett otal scener med komma-ut-problematik och moralkakor vilket gör att kärlekshistorien hamnar i periferin. Tittaren bjuds på ett obligatoriskt älskogs-montage men där tar passionen tyvärr slut.

Detta är den tredje filmen som Lee Rose har regisserat om homo- eller bisexualitet men dessvärre icke "tredje gången gillt"-material. De två tidigare filmerna håller däremot måttet. Speciellt The Truth About Jane som handlar om en tonårig tjej som kommer ut som flata. Detta problematiserar förhållandet mellan henne och hennes mamma (som spelas av den härliga Stockard Channing från Grease). Densamma spelar en psykiatriker i Lee Rose andra flatfilm A Girl Thing. Där får hon besök av fyra olika kvinnor vilka har varsin timme för att prata om deras relationer till andra kvinnor. I den första delen får Channing besök av Elle McPherson som har gått på dubbeldejt och förälskat sig i den andra kvinnan i sällskapet vilket får hennes tillvaro att svaja.

An Unexpected Love visades under Kanal 5:s gayvecka i samband med Pride och är en produktion gjord för just television. Kanske är det därför den känns lite gammal och grånad, men om man ser den som en representation av flatfilm i stort innehar den som sagt många klassiska attribut vilket gör den ganska underhållande en regning dag (med lite rödvin). Den går dessutom att streama (om än lite knarrig) direkt från YouTube för den som vill det. Första delen i klippet ovan som sagt.

En sista dag på Pride

I söndags begav jag mig, lite däven, bort till PridePark för att lystra till lite gammal hederlig 30-talschlager. Denna framfördes av den mycket tjusiga Beata Harrysson som höll hov på Kulturscenen i den lite mer lummiga delen av området. Dävenheten vart som bortblåst när Beata tog sats och bjöd på örhänge efter örhänge. Regntunga skyar och mustiga Zarah Leander-bitar framfördes med ett säkert cabaretmanér och som ni ser på bilden (från MySpace-sidan) är Beata nästan lika tjusig som Lill Lindfors. En trevlig stund helt enkelt.









Söndagen fortgick med gubbröra, pilsner och Cunigundas mammor. Det var alltså dags för drugbingo. Eva, AnnMarie och Lisbeth bjöd med sin allra bastantaste sura uppsyn på rara priser som guldmedlemsskap i Qruiser och annat som fick "gammelgäddorna att rassla i viken". Alla tjocka, bleka och manhaftiga spelande fick sig som vanligt några kängor - själv höll jag mig på ett säkert avstånd och njöt i fulla drag.











Se när mammorna går loss på Melodifestivalen 2004 och pratar skit med kändisar>>

Schlagerkväll

Någon driftig person har filmat "Cara Mia"


Här dricker jag, MaryAnn Leeman, i all min prakt vinet Oceanus med en god vän i gräset utanför Pridepark i väntan på den stora schlagerkvällen. Och inte behövde någon bli besviken, även detta år bjöds på en kavalkad av genanta hits och avdankade danssteg, vad sägs till exempel om en flinande Janne Lukas, en kissnödig Tommy Nilsson och en ondsint Sofia Källgren! Allas vår favorit Lill Lindfors höll i fanan tillsammans med veteranen Mark Levengood och klarade sig galant förutom hennes uppenbara vurmande för Måns Zelmerlöw vilket gav alla förhoppningsfulla flator en liten knäck. Lill, i en vit linnekostym och en svallande page, var så tjusig så tjusig!

Sedan, kommer de in. Lite rundare och mer till åren men med samma tonsäkerhet och showanda som förr i tia - Lili och Sussie, vilken fest! Okey Okey, Oh Mama och What´s the Color of Love har aldrig varit roligare.

Kanal 5:s gayvecka i retrospektiv

Rick and Steve


Kanal 5:s satsning på qay-tv under prideveckan blev ingen vidare tittarsuccé men de fick åtminstonde mitt hjärta att klappa lite snabbare. Informationschefen på femman säger att förlusten inte gör någon större skada en varm sommarvecka och att satsningen snarare var profilskapande än vinstsökande och som sådan tycker han att gayveckan var en framgång för kanalen, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2683&a=810272&rss=3130

Så trevligt det har varit att komma hem på kvällarna och slå på Rick and Steve - the Happiest Gay Couple in Town och Queer as Folk ur en aldrig sinande källa hbt-program. Förutom serier har femman även visat dokumentärer och filmer, bland annat Transamerica och flatorienterade An Unexpected Love och grottat ner sig i queera nöjes-spörsmål i Gaybloggen. Jag har som många andra gottat mig, trevligt initiativ Kanal 5!!!

Se lite gobitar av Rick & Steve på Logo

Pride Pride Pride

Hedwig and the Angry Inch


Så var det dags för pridandet igen och jag, MaryAnn Leeman, kommer självklart att vara på plats för att rapportera från Kulturhuset och Tantolunden. Idag startar hela skiten igång och så även den för Pride nya filmfestival Stockholm Queer Filmfestival som körs på Pride House hela helgen. Öppningsfilm är den härliga trans-musikalen Hedwig and the Angry Inch som även sätts upp på teaterscenen några steg bort i huset. Övriga filmer att hålla utkik efter är Jamie Babitts romantiska och feministiska Itty Bitty Tittie Committee och en trevlig översikt över representation av hbt-personer i Hollywood: Fabulous! - the Story of Queer Cinema (se även den ännu bättre Celluloid Closet på egen hand om du är intresserad av detta ämne, där kan man se den fantastiska Susan Surandon ironiera över moralistiska skithögar). Se filmprogrammet på Prides hemsida, jag hittade ock en sida med länkar till alla filmer som visas.

Annars hoppas jag givetvis och som alltid på att mina gamla sängkamrater Emma Thompson och Michaela De La Cour dyker upp inne vid champangebaren i Pridepark, ack ja...

Naissance des pieuvres (Water Lilies), Céline Sciamma, 2007

1 2 3 4 5


Väldans snygg film om tonårskärlek i poolmiljö.

Anne, Marie and Floriane är tre 15-åriga tjejer vars vägar möts i den lokala simhallen, vilket utvecklas till något av ett Fucking Åmål-drama. Marie är den nördiga flanellskjortan som i hemlighet svärmar för den coolaste tjejen med det obligatoriska slampryktet, i detta fall kaptenen för vattendanslaget = Floriane. Anne är också med i laget men åtnjuter inte samma status som hennes kapten. Marie följer deras framgångar från läktaren och övar vattenbalettmoves hemma i badkaret tills hon en dag vågar gå fram till Floriane och frågar om hon får hänga med på träningarna.

Till en början utnyttjar Floriane sin beundrarinna till att vara knullvakt medan hon träffar killar i ett garage men snart blir Marie hennes första riktiga vän. Anne är i sin tur kär i en av killarna som Floriane träffar. Och så går det runt, många elakheter och svek hinns med, såväl som kärlek och kåthet. Allt detta i en snygg förpackning med undervattensposer och ångestframkallande omklädningsrum. Det hade kunnat vara ännu lite snajdigare om sporten i fråga hade varit konstsim i stället för vattendans, nu tycker jag det skvätts lite för mycket, alltså fram för lite mer grace! Annars, en härlig liten fransk pärla!

Mädchen in Uniform, Leontine Sagan, 1931

1 2 3 4 5

Roten till allt gott. Kärlek mellan till synes frigida kvinnor på internatskola, finns det något mer pirrande? 1931 gjorde Leontine Sagan denna kontroversiella film om den, för att vara 1931, rebelliska tonåringen Manuela som blir kär i sin lärarinna. Detta är ett stycke flathistoria som alla borde se.

Mädchen in Uniform var alltså den första flatfilmen som fick se dagens ljus och den hann dra in många stålas och priser innan nazisterna brände alla kopior de kunde få tag i. Filmen hade dock hunnit sprida sig runt om i världen och blev snabbt kultförklarad. Den visades sedan ordentligt censurerad på tysk tv under 70-talet och släpptes (fortfarande lagom censurerad) på video 1994 och det är fortfarande i denna form filmen kan ses. Nog borde det finnas ett intresse av en saftig DVD-utgåva...nåväl, den som lever får se.

Nu vill det sig så väl att någon vänlig själ har lagt ut hela filmen på YouTube i nio delar för den som känner sig manad att se ett riktigt härligt flatdrama. Ty dramatiskt är bara förnamnet när Manuela släpper sina känslor fria och finner en grym omvärld av barska förståndarinnor. Hon kommer till internatet efter att mist båda sina föräldrar och behöver således ett nytt hem. Skolan visar sig vara en hård tillvaro för den drömska Manuela men hon finner tröst i teaterns värld och i den snälla lärarinnan Fräulein von Bernburg.

Detta är en fin historia om trånande men omöjlig tonårskärlek som även har sina underhållande delar. I stort sett alla flickor på internatet svärmar kring fröken von Bernburg vilken skapar en rivalitet som har sina komiska poänger såhär 77 år senare. Helt enkelt oskydligt och härligt klyschigt.

Ploten baseras på en novell, Gestern und heute, skriven av den forntida flatan Christa Winsloe (1888-1944) och har senare lett till en remake 1958 och Loving Annabelle från 2006. Nedan ses en mycket underhållande trailer till Mädchen in Uniform från 1958 samt första delen för den som vill se hela filmen via YouTube.






PS. Inspelningsplatsen rymmer idag, passande nog, utbildning för kvinnliga lärarstudenter - en kan bara tänka sig vad som nu försigår i dessa mytomspunna korridorer... DS.

Kissing Jessica Stein, Charles Herman-Wurmfeld, 2001

1 2 3 4 5

Jessica Stein är en något neurotisk om än sofistikerad ung dam med kärleksproblem. Hon är beläst och intelligent - något som hindrar henne från att ta sig an vem som helst av alla dessa karlar som hon mer eller mindre ofrivilligt dejtar i sin jakt på den rätte. Hennes vurmande för litteratur och konst gör att hon en dag får upp ögonen för ett citat i en kontaktannons. Problemet är bara att denna perfekta annonsör står under "Kvinnor söker kvinnor"...Detta blir början på en inre kamp för fröken Stein, ska hon våga ta steget och satsa på hennes perfekta matchning, den något vildare galleristen Helen Cooper som efter mycket rajtan-tajtan är redo för ett seriöst förhållande.
Jag har tidigare nämnt denna film i ett sammanhang med andra chic-littiga straighta kvinnor som kommer ut ur garderoben, tex Gray Matters där Heather Grahams rollfigur Gray blir kär i sin brors fru. Liksom Gray är Jessica en smart men virrig storstadstjej som söker kärleken, finner den i en annan kvinna, och hinner finna sig själv tusen gånger om på vägen dit. Skillnaden är att medan Gray är virrig på ett outhärdligt brudigt sett så är Jessica mer av en Woody Allen vilket vinner i längden.

Puccini for Beginners, Maria Maggenti, 2006

1 2 3 4 5

Detta mina damer och herrar är något så ovanligt som en lesbisk opera-chic-lit. Det bjuds på tre akter fyllda av snöppliga pinsama situationer som kommenteras av förbipasserande figuranter när vår huvudkaraktär Allegra hamnar i ett trassligt triangeldrama.

Allegra är en kulturell person, hon är författare och hon älskar opera - därav detta tema. Hon är flata och har inte legat med en man på en herrans massa år. Hon är rädd för att binda sig och har precis blivit dumpad av sin senaste flickvän. Då, minsann, träffar hon både en man och en kvinna som hon börjar dejta samtidigt - och tokigt nog så är dessa två nyseparerade från varandra...

Det bjuds på yviga gester och tokroliga flatreferenser a´la the Ten Rules - this is my exgirlfriend and her new girlfriend which is my ex best friend, and this is their cat which is my cats one-night-stand och ungefär så när de två datingvärldarna och dess regler ställs mot varandra. Flatorna vs. heterosarna-skämten haglar men når tyvärr inte ända fram och tråkigt nog blir jag tvungen att heja på mannen i kärlekstriangeln då kvinnan är en osannolikt jobbig hysterika. Maria Magentti har även regisserat klassikern The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love från 1995 som är mycket bättre än denna fars.

Sugar Rush

SVT har (bättre sent än aldrig) bestämt sig för att börja sända denna fantastiska engelska serie om Kim som är hopplöst förälskad i sin bästa kompis Sugar. Jag, Mary Anny, sträcksåg de två säsongerna förra året och gottade mig åt att tonårsförälskelsen äntligen skildras på ett trovärdigt och roligt sätt. Klippet visar början av första avsnittet.

Kim är nyinflyttad i Brighton tillsammans med sin lustiga familj: den uttråkade mamman Stella som lever ut sin egna tonåriga sida, den alldeles för snälle och godtrogna pappan Nathan och lillebron som lever i sin egna lilla värld som utomjordisk bortbyting. Alla har de sina egna issues men Kim upplever sitt liv lite extra kaotiskt. Hon är alltså dödskär i sin kompis Sugar som i sin tur avverkar kille efter kille för att få ordning på sin dåliga självbild. Kim är hennes tredje hjul som alltid finns där och stöttar...

Nöjesguiden skriver:

Förälskelse över klass-, ras- och normgränser, mellan medelklasstjejen med persikohuden och miljonprojektsslampan i korta kjolar och höga klackar, skulle kunna kännas billigt och konstruerat men det är ömsint och, ja, respektfullt gjort; om än med stora mängder humor.

Seriestart på SVT2 torsdag 12 juni kl 21.30, missa nu inte denna prima pärla!!

Reservoir Dykes

En hel hop med amerikanska gamm-flator rättar till Tarantinos casting-miss. :-)

Lapsia ja aikuisia (Hela vägen), Aleksi Salmenperä, 2004

1 2 3 4 5

Denna romantiska inseminations-komedi var finlands bidrag till striden om 2005 års Oscars-statyetter borta i amerikat. En rolig och engagerande berättelse tycker jag, MaryAnn Leeman.

Venla arbetar som psykolog på en fertilitetsklinik och precis som hennes patienter så har hennes biologiska klocka börjat ticka. Hon lever sen många år tillbaka med sin pojkvän Antero som inte alls är sugen på att skaffa smått utan helst vill satsa på sin dalande skridskokarriär. När Anteros hemliga sterilisering sätter käppar i hjulet för Venlas planer börjar hon intressera sig för förrådet på kliniken, där spermaproverna lockar. Till hennes undsättning kommer en mycket tjusig kvinnlig läkare, Satu, som hjälper Venla med inseminationsbestyren...

Till allas vår glädje blir Venla och Satu förtjusta i varandra och bortsett från några lite väl stereotypa figurer (trekantssugen överläkare och avskräckande parterapi) så är detta en finsk liten pärla. Manuset är finurligt bittert och ironiskt vilket gynnar den lite typiska historien, den om en kvinna som lever med en trist man som helt oväntat (och problematiskt) finner kärleken i en annan kvinna. Så, pass på!

Fyra kvinnor i New York med lite lite flatkrydda

Cashmere Mafia har beskrivits som det nya svarta, nya Sex & the City. Jag vågar inte ge någon närmare recension på själva serien eftersom jag ärligt talat inte orkar se en ny omgång fyra karriärskvinnor som ska hinna med kärlek och storstan och fika och manikyr och fan och hans moster vid sidan om. Vad jag däremot kan tipsa herrskapet om är lite bisexuella vibbar och det redan i första avsnittet vilket klippet ovan påvisar. Men...Sex and the City hade ju också sina moments även jag hoppas Cashmere Mafia kan överträffa dessa. Om jag minns rätt hade hela skaran varsitt lesbian encounter, tyvärr har jag bara hittat två klipp:

Miranda provade på att dejta lesbiskt för karriärens skull när hennes chef ville ha ett mångkulturellt och hippt sällskap på sin middag.

Charlotte imponerades av de hippa och framgångsrika powerflatorna inom konstvärlden. Hon ville så ehmskt gärna tilhöra denna skara tills hon insåg vad hon var tvungen att göra för att få stanna kvar...

Carrie fick en puss av Alanis Morissette när hon följde med sin unge hippe bisexuella dejt på party med snurra flaskan.




Samantha blev kär för första gången i Maria men orkade inte med allt tjat om känslor.

Lizzy the Lezzy - the L Word Special 2

Söta Lizzy the Lezzy tar sig an säsong 4 för er som gillade säsong 3 som jag postade för ett tag sen.

Insektsporr med Rossellini

Isabella Rossellini fick en förfrågan av Robert Redford att göra en serie miljövänliga och flashiga kortfilmer för SundanceChannel och valde således att knåpa ihop projektet Green Porno. Hon har skrivit, regisserat och gör själv rollerna som juckande spindlar och maskar. Very queer indeed. Jag tycker att klippet visar ett mycket grafiskt och stilsäkert approach,lite Ika i rutan nästan, det ska bli spännande att se resten av de åtta kortfilmerna när de läggs ut på nätet. Läs mer om Green Porno i dagens SvD.


Isabella Rosselini?

A Shot At Love With Tila Tequila

Tila Tequila, känd(?) playboybrud och bisexuell bachelorette, har bjudit in 16 straighta killar och 16 flator till sitt mansion som ska kriga för hennes gunst. "It´s bound to get crazy" säget Tila och slänger på Crazy med Britney Spears för att understryka. De båda grupperna är till en början helt ovetandes om Tilas bisexualitet utan tror bara att de har varandra att tävla mot tills det hela blir ett "battle of the sexes". Tila har på nåder tagit in tre lite mer butchiga tjejer trots att hon gillar lipstick-lesbians och mycket riktigt åker två av dem ut redan första avsnittet. Den tredje, Dani, håller sig däremot kvar och är den enda som inte är totalt utflippad utan lugn som en filbunke. Kan det vara så att de övriga kommer slå ihjäl varandra innan sista avsnittet har gått av stapeln, Dani stiger upp på tronen och dissar Tila för att hon är helt sjuk i huvet? Det vore roligt.

Serier som the Bachelor brukar vanligtvis ha svårt att pocka på min uppmärksamhet men detta koncept var lite för tasty för att missa.

PS. Serien verkar inte utmynna i ett vidare seriöst förhållande för Tilas del eftersom det redan finns en säsong 2 med samma människa, mohahaha. OBS, kolla inte på klipp 2 om du inte vill veta vem som vann i säsong 1! DS.

Mera potpurri åt folket!

Så ska orden skalla. Jojo, jag MaryAnn, har varit ute och sörfat på det stora nätet nu igen. Och som av en händelse ramlar jag allt som oftast över dessa bitterljuva collage av diverse kysscener som någon ihärdig flata har knåpat ihop. I denna video, Let me love you, har tillverkaren en politisk agenda som hon kopplar samman med snuttar från olika mainstreamserier som AllyMcBeal, Vänner (till dem känsliga - se upp för naken dam i hörnet) och OC. Hon har inte glömt den obligatoriska smörmusiken som plinkar i bakgrunden för att ge en extra hårresande känsla. Very funny. Se även min stora favorit The beauty of LESBIAN LOVE with an AGE DIFFERENCE twist. =)

Yep yep

Girls Girls Girls och dvd-tips (gästbloggat)

Den eminenta gästskribenten Maria Georgieva gör här ett återbesök och skriver om den svenska regissören Mai Zetterling - en ljuvlig och fräck kvinna som gjorde ljuvliga och fräcka filmer med Bergmans älsklingsskådespelerskor. Take it away Maria! //MA

I dagarna släpptes Mai Zetterlings långfilmsdebut Älskande Par (1964) på dvd. Jag brukar ibland le stort och säga: ”Mai är den svenska ny-guldålderns okrönta filmdrottning”, i nästa stund böjer filmforskarna på Stockholms Universitet huvudet bakåt och skrockar: ”alla vet vad Mai gjort för svensk film”. Jaså? Spelar hon och Bergman i samma lag? Det som kallas ”kvalitetsfilm” med svenska mått inbegriper varken Klubb Super 8s favvogenre - den svenska synden där gubbar tittar på kvinnor, eller det som Zetterling utforskar; kvinnor som tittar på kvinnor.

I Älskande Par presenteras tre kvinnors liv ur olika samhällsklasser. Angela, Agda och Adele (Harriet, Bibi och Gunnel) ligger samtidigt på en förlossningsavdelning och minns sina liv i seklets början. Skillanden mellan kvinnors olika villkor, beroende av klasstillhörighet, gör att filmen har en aktualitet värd att beakta. Filmen sätter kvinnors ställning i samhälle och kultur i fokus, huruvida Zetterling kommer med en politisk touch eller inte kan diskuteras närmare. Det estetiskt tilltalande filmspråket räcker mer än väl. Klasskamp, sexualitet, samförståelse, hat, allt finns i kvinnornas blickar. Filmen fick ett positivt mottagande och nominerades till Guldpalmen i Cannes, med parollen "Hela den svenska nationen borde förbjudas", som en fransk kritiker hävdade efter att ha sett den.

Ett annat fynd ni bör kolla in är Flickorna (1968). Den feministiska handlingen mötte hård kritik och försvann från Stockholmsrepertoaren efter tre och en halv vecka. Provokation mot rådande male bonding är aldrig en bra idé, även om det så kallade upproret sker lättsamt, ironiskt eller fantasifullt. Filmen handlar om ett teatersällskap med tre skådespelerskor (Harriet Andersson, Gunnel Lindblom och Bibi Andersson) som repeterar Aristofanes pjäs Lysistrate där kvinnorna i Aten gör uppror för att tvinga männen att sluta kriga och börja gilla läget.

Under teaterns resa genom Sverige från Karlskrona till Kiruna ställer Zetterling manliga och kvinnliga könsteknologier mot varandra, lättsamt, och makabert, och spelet om kvinnofrågan framförs på ett medvetet och lättsinnligt sätt. Zetterling ger skådespelarna en central del i sitt skapande, något som skiljer henne från andra giganter under ny-guldåldern på 1960-talet. Järnjänget Jörn Donner, Vilgot Sjöman och Bo Widerberg ville göra allt för att få det svenska filmklimatets folkhem att liknas vid den franska nya vågen. Widerberg blev auteur och författade stridsskrifter, Donner VD för SFI, och Sjöman - Bergmans bästa polare. Stereotypen av den enskilde filmskaparen (med all manlighet i behåll) sitter fortfarande fastmejslad i min skalle, även om jag borde veta bättre. Föreställ er nu en basker, men att hon bär den istället för Mr B himself.

Zetterling har även varit verksam som skådespelerska och författare. Lästips från 1980-talet: ”Osminkat”, Mais självbiografi.

Extreme Home Makeover

Satt precis och slötittade på Extreme Home Makeover - Home Edition, ett specialavsnitt(?) med en familj vars medlemmar hade olika slags funktionshinder. Således var Marlee Matlin, känd från the L Word som karaktären Judy Lerner, på plats som någon slags kändiskoordinator för byggandet av det nya huset. Hon gick loss med en megafon och vrålade på alla vämjliga Ken och Barbie-byggare så de blev alldeles lomhörda. Det måste jag erkänna var mycket underhållande och tillfredställande TV, hehe.

"Even I heard myself"

Uppföljning av Häxdansen

Jojo. Trots en hel del genanta team-andarepliker och övertydligt hokus pokus så var det riktigt trevligt när Bosjös damlag åkte på bortamatch. Även om den bästa spelaren hade stukat foten och magsjuka härjade i laget lyckades de vinna. Således hoppade spelarna runt i en peppring och tjoade "Party, party, party"... Kanske är det en del av Bosjöbornas häxförbannelse att de aldrig blir äldre än 14 år?

Detta party blir startskottet för den spirande romansen mellan Nadja och Li. Smidigt som det var delade de redan rum så efter shotsbrickan + närgången dans var det iget snack om saken.

Denna historien är tillräckligt spännande för att jag ska orka med alla dumma fotbolls- och häxfraser tio ggr om. Här måste jag lyfta på hatten för SVT drama, en så bra flatig scen har jag inte sett i svensk TV förut. Utvecklingen ska bli mycket spännande att se. När ska Nadjas man och hennes pappa ta en karlakarlskväll så våra kära tu kan ses igen? Och ska inte Li få ihop det med Ellen också, det är lika bra, mycket vill ha mer!

Team Gina Butch/Femme

Queer Edge med Jack E. Jett

Jack Jett sitter uppflugen på sitt bord och intervjar kändisar i ett queeeert sammanhang. Här med min favoritpingla Leisha Haily och den oefterhärmliga Katherine Moennig. Till sin hjälp har han den sjukt påfrestande men ändock skojiga Sandra Bernhard som stjäl all den lilla uppmärksamhet som värden själv lämnar över. Jag kom över detta lilla klipp (som är nr 1 av 3 delar) och blev glatt överraskad. Varför finns inte detta i en svensk variant? En gamm-flata som på löpande band spottar ur sig de bästa fyndigheter och elakheter, någon borde snappa upp!

Lizzy the Lezzy - the L Word Special

Lizzy the Lezzy raljerar över L Word och försöker sig på att sjunga "Girls in tight dresses who drags in mustascher..."

Titta mer på denna söta karaktär på hennes egna hemsida

Plad Gåsk...

Lizzy the Lezzy & Gary the Gay - Easter Special

Häxdansen

I min utomordentliga kartläggning av flator i svenska TV-serier från förra veckan uppmärksammades SVTs nya drama Häxdansen. I beskrivningen av ploten ges en antydan om att en av fotbollsspelarna i hemlighet trånar efter en av sina lagkamrater. Således bänkade jag mig framför TVapparaten och inväntade flatiga vibbar. Jag behövde inte vänta länge.

Li kastar mycket riktigt långa blickar efter Nadja vilket målvakten Ellen uppmärksammar på ett tvetydigt sätt. Nadja har ett en snygg karl, ett vackert hem och en liten dotter men hon är trött...Hon orkar inte svara när det ringer från dagis och hon ser utomordentligt utråkad ut när står i sin lilla butik om dagarna. Ellen verkar mycket ensam och sitter mest hemma framför datorn med headset och spelar plattformsspel. Hon vill gärna hänga med Li som i sin tur vill ha Nadja. Väntas måntro ett triangeldrama?

Det första avsnittet byggde upp spänningar och enligt trailern för nästa program blir det mer åka av... Jag, MaryAnny, återkommer med en grundläggande analys. Hörs efter måndag 20,30!

Gia, Michael Cristofer, 1998

1 2 3 4 5

Angelina Jolie spelar en av världens första supermodeller Gia Marie Carangi som dog i AIDS 26 år gammal 1986. Denna TV-filmatisering är en slags blandning av biopic och fiktiv "talking head"- dokumentär som fokuserar på Gias modellkarriär och kärleksliv.

Blott 17 år gammal flyttar Gia till New York och lyckas få kontrakt med en av de största modellagenturerna. På sin första photoshoot träffar hon Linda, en vacker sminkös, och de båda stannar kvar för en lite mer kontroverisell plåtning. (Denna kontroverisella plåtning är för flatorna som vattenfallsscenen i Cocktail är för heterosarna, se upp för hack i VHS-en!) Hur som helst så uppstår kärlek och klippet ovan bjuder på Gias förklaring av denna. Deras relation blir dock inte en dans på rosor då modellvärldens frestelser tär sönder Gia bit för bit.

Det finns många skäl att gilla denna pärla

1. Detta är en väldigt gripande historia om kärlek som finns men inte kan frodas.
2. Som sagt finns en utomordentligt snaskig scen
   
3. Det bjuds på 80talsflashiga modecollage som kan få vem som helst att smälta. Snyggt Snyggt!
4. Angelina Jolie i skinnjacka, jag säger bara det
   

Den verkliga Gia i Armanireklam

Jaqueline "Jackie" Koriander med anhäng...

Jag har så här på vårkanten roat mig med att göra en liten kartläggning över lesbianer i svenska TV-serier. Dessa är ju näppeligen något osynliga men det finns ändå några gamla guldkorn om man drar sig till minnes. Jag, er allas egen MaryAnn, har alltså suttit sig ned och rotat runt i hjärnan, nu ska vi se vad jag har lyckats hitta.

Det som göms i snö kommer upp i tö. Vem kommer inte ihåg den väna Jaqueline "Jackie" Koriander - överklassfrun som hookade upp med den betydligt yngre och mer rebelliska vitt skräp-figuren Pamela Carlsson. Ojoj, de kunde de, i Tre Kronor slösade man inte på stereotyper och snaskiga historier. Visserligen blev Jackie och Pamelas relation något skymd av den pågående UFO-skandalen som samtidigt skakade Mälarviken, men visst minns väl ni morgonkyssen på Korianders trapp bättre? Det gör åtminstonde jag. Men var finns klippen? På YouTube kan man se Reine stoppa inbrottstjuvar och annat ointressant.

Klippen fortsätter att utebliva. Tur då att jag har ett färskt minne av kapten Karin Bergströms elaka tvillingsyster Anna i Rederiet. Anna dök upp som rymling från ett mentalsjukhus (visst var det så?) och styrde kosan mot Freja för att kidnappa sin lyckade syster. Hon utgav sig för att vara kapten och oroade personalen med sina humörsvängningar. Galen som hon var hade hon även lesbiska tendenser. Detta uppdagades när hon försökte förföra kaptenänkan Margareta Lager. Till hennes stora besvikelse var Margareta inte så sugen vilket ytterligare spädde på hennes galenskap. För den som vill se rörliga bilder finns Micki och Bella som spanar på killar.

Ann Petrén spelar, Monika, en olycklig hemmafru som precis blivit dumpad i miniserien Kvalster. Hennes pedantiska sida kommer till sin fördel när hon efter mycket om och men bildar städfirma med sin inte fullt så pedantiska granne Nettan. Monika har en dotter som heter Ingela som har flyttat hemifrån och som numera bor ihop med sin flickvän. Detta har Monika väldigt svårt att acceptera och därför är deras relation inte den bästa. Hennes spirande vänskap med Nettan får henne dock att bli lite mer öppensinnad och hon gör till och med entré på dotterns favoritflatklubb för att se vad hon har att göra med. Ett lite mer seriöst tips från mig, MA Leeman.

Dårfinkar och dönickar var ju fint queer när man tänker tillbaka på Simone som blev Simon. Själv blev hon kär i killen med synthlocken men fick även den populäraste tjejen i klassens blickar på sig. Kattis var kär i Simon och sjukt självsäker när hon trädde på Simone freestylen och bad henne lyssna på en låt medans hon delade ut en väldigt slafsig puss.

Någon därute som kan uppdatera mig på Sissela Kyles lesbiska karaktär i Lösa Förbindelser?

Annars hoppas jag mycket på en av SVTs senaste miniserier Häxdansen med en trailer som ger sköna vinkar till Lars von Triers Riget. SvD skriver "Bosjö är en bruksort med starka fotbollstraditioner, men medan herrlaget är på dekis klättrar damerna i seriesystemet, vilket leder mer till avundsjuka än glädje. Fotbollen tycks ha någon sorts koppling till häxförbannelsen - bland annat bubblar gyttja från underjorden upp vid fotbollsplanens ena hörnflagga, och klubbhuset är byggt på samma ställe där ortens sinnessjukhus legat". Jag kan ju vara ute och segla men nog låter SVTs teaser "Varför kastar Li (Livia Millhagen) långa blickar efter Nadja (Melinda Kinnaman)?" lockande?

Strangers with candy

Detta är min absoluta favoritserie med min absoluta favoritkomedienne Amy Sedaris som den något själviska och obrydda Jerri Blank.

När första säsongen startar har Jerri precis kommit ut ur fängelset där hon har suttit av många år av missbruk och prostitution. Väl ute söker hon sina gamla rötter och börjar om där allt gick fel - i high school. Hon hankar sig fram så gott det går men upptäcker snart hur svårt det är att bli populär. Vi som tittar gillar Jerri desto mer med hennes fängelsemanér i omklädningsrummet, hennes smittande sneda leende och hennes härliga retorikövningar som vi ser prov på i detta klipp.

Jerri har en fabläss för snygga tjejer och killar men det går aldrig riktigt som hon tänkt sig. Ändå ger hon oss ibland små vinkar som att "the carpet matches the curtains" och man lämnas osäkert undrandes... Stangers with candy är en fantastisk drift med amerikanska moralpredikningsfilmer, med flat och bög-jargong i high schoolfilmer och med jock vs. nörd-kulturen. För ytterligare Amy Sedaris-doser kan man läsa hennes etikettbok "I Like You: Hospitality under the Influence" eller kolla in hennes bejublade gästande hos Letterman.

Slashing med MaryAnn

>>Tänk Rederiet säsong fem. Följande scen utspelar sig i maskinrummet. Gustav har för tillfället unnat sig en kopp fika och har således lämnat stället obevakat. Vera Bengtsson, ständigt på jakt, syns bakom en monitor spejandes efter otyg. Någon eller något har gett utslag på hennes radaranläggning och det är inte den grånande gamle Gustav. En närbild fryses när Veras ögon vigdas. Se där, är det inte den vampiga Peggy Svensson från säsong 1 som mirakulöst nog har ryckt in för ett gästspel! Hon sitter uppflugen på ett kontrollbord iförd röd svepande klänning och håller en skruvmejsel i sin hand. Vera ryter till och tar några snabba steg framåt. "- Vad gör du här din vandal?" Plötsligt, som ett ödets nyck, kränger fartyget till och Vera Bengtsson faller mot Peggy Svenssons yppiga barm...<<> Denna företeelse startade officiellt igång när Star Trek fans startade ett fanzine på 70-talet som innehöll egenkomponerade berättelser om Kirk och Spock.

Jag, för min del, tycker det är fantastiskt underhållande att läsa lite god slashing då och då. Det är häpnadsväckande och lite läskigt vad folk kan komma på för scenarier till Harry Potter och hans vänner. Parry Hotter i all ära men Dana Scully/Monica Reyes-historier bär hem pokalen i alla lägen. Den något svala men samtidigt oerhört heta FBI-agenten behöver aldrig gå hem ensam i dessa avsnitt inte. På Scully Slash Archive hittar man det mesta och det bästa.

Lesbiska biroller i paradfilmer 1

Time Code (Mike Figgis, 2000)
I Time Code är duken uppdelad i fyra sektioner som alla spelar upp en egen historia. Detta format bibehålls genom hela filmen så på detta vis kan man som storögd tittare skapa sin egen film. Jag för min del höll blicken stadigt mot rutan där Salma Hayek och Jane Tripplethorne vänslas i en taxi. Genom greppet med fyra bildrutor får jag mig lite av en flatfilm samtidigt som det är en fröjd att se hur Mike Figgis väver ihop de olika berättelserna till en helhet. Det hela mynnar ut i en filminspelning som går snett där Stellan Skarsgård får nervsammanbrott.

Election (Alexander Payne, 1999)

Se här, en av mina absoluta favoritfilmer! Reese Witherspoon spelar Tracy Flick - en galen strebertjej fast besluten att bli skolans elevrådsordförande. Hon har dock gjort misstaget att reta upp den livströtte läraren Jim (Matthew Broderick) som går in i närkamp med Tracy genom att sabotera hennes kampanj på olika sätt, något han bittert får ångra. Ett av försöken går ut på att han värvar den populäre men dumme fotbollspelaren Paul till att tävla med Tracy om posten. Paul i sin tur har gjort sig ovän med sin lillasyster efter att han har legat med hennes "flickvän". Den lesbiska lillasystern Tammy ger sig även hon in i leken och Tracy får allt svårare att nå sitt mål.

Den lilla bihistorian om Tammys obesvarade kärlek och längtan bort är fin. Hon sitter och drömmer vid fotbollsplanen där tjejinternatskolan har träning. Hon är arg och rebellisk och hatar high school med alla fotbollskillar och hejaklackstjejer. Hon är den lite nördiga och coola konstnärsbruden som man önskade man kände under sin egen gymnasietid. Mycket bra.

L - ordet säsong 5

Så har nu säsong 5 börjat och jag bänkar mig med datorn på magen varje måndagskväll. Vad ska de hitta på den här omgången? Jenny är fortsatt enerverande men, får jag säga, på ett litet roligare vis än tidigare. Som självupptagen författare och regissör kommer hon till sin rätta med en distanserad personlighet som de andra himlar med ögonen åt. Inte en enda själavandring i sikte och inte ett ord om var hon försvann med gummibåten när vi sist såg henne.

Shane är tillbaka i sin gamla form som spenslig kvinnotjusare. Hon hinner avverka två (nästan tre) systrar och deras mamma under ett bröllop i avsnitt två.

Vi bjuds även på fängelse-sex och panoptikon-innergårds-beteende när Helena ska avtjäna sitt straff efter sitt spelberoende slog slint. Efter en vinglig start skrider hon snart runt med en tändsticka i mungipan och handlar med cigaretter...

Ojoj kan det bli bättre. Jo. Men ändå.

Socialrealismen längtar också (gästbloggat)

Un Chant d'Amour är ingen flatfilm. Se denna post med tillhörande fullängdsversion som en hyllning till den franske författaren Jean Genets enda film, från 1950. Filmens explicita homosexuella innehåll medförde att den bannlystes och påverkade Genets karriär mycket negativt.

Filmens handling utspelar sig i ett franskt fängelse där en fängelsevakt, med en avslöjande voyeuristisk blick, observerar fångarna när de onanerar i sin ensamhet.

I en av cellerna finns en äldre algerisk fånge, i cellen mittemot finns en yngre fånge i 20 årsåldern. Den äldre mannen är förälskad i den yngre och försöker förmedla sin kärlek genom att gnida sig mot fängelseväggen samt blåsa rök ur ett sugrör in till den andra cellen.

Fängelsevakten är uppenbarligen avundsjuk på fångarnas relation och visar sin ilska genom att klå upp den äldre fången, och tvingar honom att suga av hans pistol. Under tiden övergreppet sker drömmer sig fången bort till ett paradis där han och hans kärlek får vara tillsammans. Filmens slutscen befäster att fängelsevakten med all sin auktoritet saknar makten att bryta den intensiva attraktionen mellan männen, trots att deras relation inte uttryckligen får en fysisk mening.

Filmen är 26 minuter lång och Genet använder inget ljud i filmen, något som tvingar åskådaren att fokusera på explicita närbilder av fångarnas kroppar och även deras eregerade könsorgan.

Un Chant d’Amour nämns av filmhistoriker som en förlaga till Andy Warhols produktioner Flesh och Trash.

Hela filmen finns att streama på: http://ubu.artmob.ca/video/Genet-Jean_Un-Chant-D-Amour_1950.avi eller på: http://www.ubu.com/film/genet.html

www.ubu.com är ett multimedialt arkiv över avantgardismens historia.

E-poesi blandas med film, texter, mp3 m.m.

/Maria Georgieva

But I'm a Cheerleader, Jamie Babbit, 1999

1 2 3 4 5

But I´m a Cheerleader är en mycket underhållande drift med stereotyper på 50-talskitschigt behandlingshem för homosexuella. Med en allvarlig underton får vi följa hejaklackstjejen Megan från en dråplig intervention till det rosa rummet på "gay anonymous" till första kärleken. Från början har Megan svårt att acceptera flatan inom henne. Hon har en pojkvän (med en obehagligt fladdrande tunga), hon är gudfruktig som få OCH hon är ju en cheerleader - det straightaste som finns? Men, kanske tittar hon för mycket under kjolarna på träningen, hon gillar Melissa Etheridge och är dessutom vegeterian - bevisen blir överväldigande och hennes föräldrar skickar henne till "True directions". Där får hon lära sig hur könsrollerna är fördelade men vad tror ni händer när alla flator och bögar buntas ihop på samma ställe?

Jamie Babbit fortsatte sin karriär som flatfilmsregissör med cameotäta Itty Bitty Tittie Committie från 2007 och hon har även regisserat avsnitt ur TV-serier som Nip/Tuck, Ugly Betty, L word, the Riches och Gossip Girl.

Nip/Tuck säsong fem

Har bara hört lovord om Nip/Tuck men aldrig fått ändan ur vagnen, tills...suprise suprise...jag får nys om Portia de Rossis nya lesbiska karaktär i serien. Jag började med att röja runt lite på YouTube för att se vad som vankades. Och, jag blev inte besviken, dock lite vankelmodig. Skulle jag ta den lätta vägen och gå direkt in på säsong fem eller skulle jag ta den rättfärdiga vägen och se serien från början för att otåligt vänta in Portia?

Jag tog faktiskt beslutet att plöja genom, är nu på säsong två, och är väldigt nöjd med flatfaktorn redan innan jag kommit halvvägs. Så, om du inte är rädd för operationsorgier är det bara att luta sig tillbaka.

A Village Affair, Moira Armstrong, 1994

1 2 3 4 5

Även om detta är ett klipp avsett för att påvisa en ung Keira Kneighty så lovar jag att det finns lite lesbiskt också. Misströsta alltså inte, detta än klassisk komma-ut historia om en instängd äkta maka och moder, Alice, som gläntar på dörren när hon träffar grannens hemvändardotter Clodagh. Den perfekta familjefasaden rämnar när de båda kvinnorna inleder ett förhållande och detta till byfolkets stora fasa. Det bli alltså en skandal av rang...

Det var länge sedan jag såg A Village Affair, långt innan jag visste vem Keira Knightley var, och den stod sig även utan hennes stjärnglans. Den är ett tidstypiskt exempel på underhållande flatfilm: en orolig straight femme-hemmafru möter en lite mer rebellisk butchkaraktär som har smakat på livets andra gåvor. Detta paketerat i ett härligt 90-talsemballage med stora kavajer, spretluggar och diadem. I like...

Saving Face, Alice Wu, 2004

1 2 3 4 5